Fagersta stad
Fagersta fick stadsrättigheter år 1944 då industriorten Fagersta slogs ihop med det närbelägna stations- och brukssamhället Västanfors. På 1950-talet lades grunden för det centrala Fagersta vi ser idag.
I början av 1900-talet uppfördes stora områden med arbetarbostäder i brukets regi och egnahemsrörelsen gjorde att samhället växte till ytan. Bruket anlitade välkända arkitekter och arbetarna fick förmånliga lån för att bygga eget. Fagersta delades upp i bostadskvarter för arbetarna på östra sidan om industriområdet och en idyll på "Andra Sidan" för tjänstemän och direktörer.
Fagersta fick stadsrättigheter år 1944 då industriorten Fagersta slogs ihop med det närbelägna stations- och brukssamhället Västanfors. På 1950-talet lades grunden för det centrala Fagersta vi ser i dag. Målet var att skapa ett idealsamhälle som kretsade kring industrin. Staden genomgick dock stora förändringar under 1960- och 70-talet då drömmen om en storstad ännu var aktuell. Då revs mycket av den gamla bebyggelsen.
Västanfors var ursprungligen en bergsmansby som hette Aspbenning. Här byggdes sockenkyrkan och samhället expanderade när det blev en järnvägsknutpunkt i början av 1900-talet. Västanfors var länge ortens köpcentrum men har under slutet av 1900-talet blivit mer av en stillsam villastad även om några av traktens större industrier ligger där.