Arkitektur i Fagersta «

Bebyggelsen i Fagerstabygden
Fagerstabygden har en varierad bebyggelse med allt ifrån ensligt belägna torp, ståtliga bergsmans- och herrgårdar till modern höghusbebyggelse. Arkitektur som vittnar om Bergslagens historia och samtid.

Vi vet att människor har levt i området sedan urminnes tider och det finns ett fåtal lämningar av stenåldersbosättningar. Under medeltiden blev bosättningarna mer permanenta och små samhällen växte fram kring gruv- och järnhanteringen. Det finns dock mycket få byggnader bevarade från den tiden.

Under 1600-talet uppförde bergsmännen större gårdar. Bergsmansgårdarna karaktäriseras oftast av en mer påkostad mangårdsbyggnad i timmer och större loftbodar och magasin uppfördes som flygelbyggnader på gården.

I Ängelsberg, Fagersta, Västanfors och Semla uppfördes med tiden herrgårdar för brukspatronerna och deras familjer. De byggdes efter förlagor utifrån med plåtklädda valmade eller brutna tak och ljusmålade fasader. Den enklare bebyggelsen följde däremot de lokala byggnadstraditionerna, målades med Falu rödfärg och sadeltaken täcktes med tegelpannor. Enkelstugan dominerade men med tiden byggdes många av de små bostadshusen att om till parstugor med två våningar.

I takt med att de mindre hyttorna fick minskad betydelse växte större brukssamhällen upp under 1800-talet. De fick en mer regelbunden plan och man anammade nya ideal. Kring Fagersta bruk byggdes planen upp kring ett centralperspektiv från Ekallén vid herrgården över Kristina bron, genom industriområdet och avslutades med Vasavägen genom samhället. De mer påkostade husen fick verandor och förstugor med snickarglädje. Timmerkonstruktionerna ersattes vid förra sekelskiftet med resvirkes- och regelkonstruktioner. Fasaderna kläddes med locklistpanel eller med liggande fasspont som målades i ljusare färger. Bruken började nu bygga flerfamiljsbostäder med lägenheter upp till 12 familjer i samma fastighet. De uppfördes vanligen efter standardritningar och brukssamhället fick därmed en homogen arkitektur. Bruket anlade också en ny skola 1891 mellan Semla och Fagersta som kom att benämnas ”Träskolan” vilken sedan kompletterades med den så kallade ”Stenskolan” strax intill. (Tidigare låg skolan i Semla herrgård. Den förstördes när herrgården brann ned till grunden 1890. De båda nya skolbyggnaderna var i bruk fram till bygget av Stålverk 2 och revs först 1969.)

Vid hyttorna och hamrarna i Fagersta, Västanfors, Trummelsberg, Semla och Ängelsberg växte samhällen upp med en tydlig social struktur - alltifrån brukspatronens herrgård till de enklaste arbetarbostäder. Om man slutade att arbeta vid bruket fick man flytta. De högsta tjänstemännen förväntades byta bostad i samband med befordran. Det var en förutsättning för att bibehålla brukssamhällets uppbyggnad. Olika stadsdelar växte med tiden upp. Det tydligaste exemplet är kanske bebyggelsen vid Fagersta bruk, men även i Västanfors och vid andra bruk följde man samma mönster.

Bruken ansvarade också för övrig infrastruktur, liksom för delar av skolväsendet, hälso- och sjukvård samt brandförsvar. När Fagersta fick stadsprivilegier 1944 övertog staden många av dessa uppgifter.

Till stora delar är bebyggelsen i centralorten Fagersta uppförd efter Cyrillus Johanssons byggnadsplan. Planen togs fram på beställning av bruket. Fagersta fick den 1 april 1944 sin första stadsarkitekt. Av två sökande valdes Nils Myrberg som tidigare varit verksam bland annat i Stockholm, Uppsala och Västerås. Ett av hans första uppdrag blev att övervaka Lasarettsbygget och utformningen av stadens norra centrum.

Det byggdes febrilt under 1950- och 60-talet och ändå var bostadsbristen påtaglig. Mycket av sekelskiftesbebyggelsen revs under 1950, 60- och 70-talet för att lämna plats åt modern arkitektur. 1974 antog Fagersta en ny generalplan där det tydligt framgår hur staden skulle utvecklas till en pulserande storstad med gågator, parkeringshus, shoppingcenter och stora sportanläggningar. Det första fönsterlösa Domusvaruhuset i Sverige uppfördes efter amerikansk förebild, just i Fagersta. Centrum skulle förläggas till kvarteren kring Vilhelminaparken.

1977 utlystes en arkitekturtävling med uppgift att ta fram ritningar och modeller till ett nytt förvaltningshus i Vilhelminaparken. Ett vinnande förslag utsågs men på grund av stålkrisen bordlades frågan. Liksom det kommunhus som projekterades och fick bygglov redan 1944 realiserades inte heller det som planerades i Vilhelminaparken. Kommunförvaltningen flyttade därför 1984 till några ombyggda höghus på Norbergsvägen.

Under slutet av 1900-talet har mycket av Fagerstas bebyggelse genomgått stora förändringar. De relativt små husen som var ett resultat av egna hemsrörelsen har nästan samtliga byggts om och de flesta har förstorats. Fasader har tilläggsisolerats, balkonger har glasats in, skärmtak täcker verandor, fönster och dörrar har bytts ut för att motsvara samtida normer och moden. Även hyreshusen och bostadsrättsföreningarnas fastigheter har på samma sätt förändrat karaktär. Intresset för nybyggnationen i centrum har varit begränsad även om ett antal nya kataloghus och en serie postmoderna höghus har uppförts. På landsbygden har däremot intresset för kulturmiljöerna ökat påtagligt. Fastigheterna är eftertraktade och renoveras på ett pietetsfull sätt.

Bostäder för tjänstemän
Bebyggelsen väster om Strömsholms kanal kom att benämnas Andra Sidan. Området växte upp kring Fagersta Herrgård runt vilken ett samhälle fanns redan vid 1700-talets mitt. Efter förra sekelskiftet blev det ett bostadsområde reserverat för högre tjänstemän och direktörer.
Mellan 1907–1921 byggdes 14 villor söder om,
och en villa norr om Ekallén.

1928 uppfördes ”Gula villan” efter ritningar av Cyrillus Johansson. Under 1930-talet tillkom 11 villor i varierande stil. Därefter byggde Fagersta Bruk (Fagersta AB) endast ett bostadshus, år 1973 på Ekallén 13. Den avviker från övrig bebyggelse med sin vita mexitegelfasad. De flesta villorna på Andra Sidan är byggda i trä. Många har lekfulla detaljer och målades i ljusa färger. Några villor fick putsade fasader.
Bebyggelsen speglar de rådande villastilarna med tydliga inslag av jugend, 20-talsklassicism och funkis. Ett fåtal fastigheter har uppförts de senaste åren efter det att Fagersta AB lät stycka av och sälja tomter till enskilda ägare.

De lägre tjänstemännen skaffade sig bostäder i de nybyggda områdena öster om bruket samt på gärdet mellan Fagersta och Västanfors. Initiativet till Fagerstas första bostadsrättsföreningen togs av några tjänstemän vid som ville förbättra bostadssituationen. 1935 byggdes ett lamellhus i kvarteret Fanny och åtta familjer bildande en bostadsrättsförening.

I Västanfors uppfördes tjänstemannabostäder i direkt anslutning till herrgården.

Arbetarbostäder
Arbetarbostäderna byggdes i Västanfors vid hyttan och i Fagersta på den östra sidan om kanalen.

Även om mycket har rivits finns en del arbetarbostäder kvar i både det så kallade Skogen-Skansenområdet och längs med Norbergsvägen. Arbetarbostäderna i uppfördes i brukets regi under perioden 1908-1918. Husen är av två likartade typer som inrymde lägenheter för fyra familjer. De är byggda i resvirkes konstruktion, klädd med fasspontpanel. Karaktäristiskt är också slaggstensgrunderna. De idag rödmålade fasaderna var vid har flera gånger skiftat färg. Vid sekelskiftet var de mörkt röda, under en tidsperiod gula och vid en annan hade husen en ljust blågrön färg. Bostäderna hade en för tiden relativt hög standard.

Vid industriområdets östra port, strax intill Brukshandeln, låg också en mängd arbetarbostäder. Merparten av byggnaderna i området var uppförda med röda tegelfasader medan andra var slätputsade i gult. Arkitekten Axel Kumlin ritade en serie fyrkantiga bostadshus åt Fagersta bruk varav ett finns kvar. De inrymde fyra arbetarbostäder. Axel Kumlins arkitektur uppvisade stor omsorg om detaljerna. ”Kumlins fyrkanter” uppfördes i samma område som det så kallade ”Fruhem”, vilket inrymde inte mindre än 10 lägenheter. Tillsammans bildade ”Fyrkanterna” och ”Fruhem” en enhet som i folkmun kallades ”Borgen”. Torget vid ”Fruhem” var en uppskattad mötesplats i sekelskiftets Fagersta fram till 1960-talet. Med några få undantag har dessa arbetarbostäder rivits för att lämna plast åt den aktuella dragningen av riksväg 68 genom Fagersta.

Axel Kumlin sålde även sina ritningar åt Västanfors hytta. Vid Västanfors kyrka byggdes ”Fyrkanterna” i timmer som kläddes med målad locklistpanel. Husen har varit omväxlande gula och rödmålade. Merparten av dessa hus finns fortfarande kvar men är ombyggda till enfamiljshus.

Det finns också några bevarade exempel på äldre arbetarbostäder i Semla och Ängelsberg som vid förra sekelskiftet uppfördes av respektive bruk.

Ett eget hem
I Semla lades driften ned i mitten av 1800-talet, hyttan i Västanfors lades ned vid 1915 och Engelsbergs bruk upphörde 1919. Därefter byggdes inte fler arbetarbostäder i Semla, Västanfors eller Ängelsberg. Fagersta blev det dominerande bruket och 1927 bildades den nya Brukskoncernen. Bruket uppförde knappt några nya arbetarbostäder men man fortsatte att förvalta befintligt bestånd och byggde något enstaka nytt bostadshus. Så sent som på 1962 stod bostadshuset ”Sambo” ( korsningen Västmannavägen/Vasavägen) inflyttningsklart med små lägenheter för ensamstående män och kvinnor. Annars uppmuntrade bruket istället bostadsrättsbyggande och egna hemsrörelsen. Tack vare att Svenska Handelsbanken var majoritetsägare i brukskoncernen kunde man erbjuda de anställda förmånliga lån. I mitten av 1940-talet kunde man teckna räntefria lån på 4 500 kronor av vilket 3 000 kronor avskrevs efter fem års anställning och resterande betalades av med 25 kronor per månad. Barnrika familjer fick låna 5 000 kronor där 4 000 kronor avskrevs efter fem år. Lånet kunde användas för att köpa en bostadsrätt eller för att uppföra ett mindre hus. Om man själv kunde bidra med eget arbete kostade det mellan 15 000 och 20 000 kronor att bygga ett mindre enfamiljshus. Tomterna i området Egna hem såldes billigt av bruket som ägde marken. Markpriset låg i genomsnitt på 75 öre/kvm.

Välkända arkitekter
När järnvägen kom till Bergslagen uppfördes påkostade stationshus i nationalromantisk anda. Västanfors station (nuvarande Fagersta) ritades av arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd (1824- 919). Han var chefsarkitekt åt Statens Järnvägar (SJ)och lär ha skapat inte mindre än 297 stationshus och sammanlagd 5 725 byggnader åt SJ. Det var en serie olika standardmodeller som uppfördes med olika variationer. Hans mest kända stationer är de i Stockholm, Göteborg och Malmö. Arkitekten Erik Lallerstedt (1864-1955) är kanske mest känd som professor vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) samt för att ha ritat KTH:s huvudbyggnader på Valhallavägen i Stockholm. I Fagersta skapade han ritningarna till brukets stationshus (nuvarande Fagersta norra) på beställning av Stockholm-Westerås-Bergslagens Järnvägar.

Cyrillus Johansson (1884-1959) är en känd arkitekt som satt sina spår i Fagersta. Han var en mycket produktiva arkitekt och idag är flera av hans verk byggnadsminnesförklarade. Han är kanske mest känd för påkostade fastigheter i Stockholm; bland annat bostadshus i Lärkstaden, på Norr Mälarstrand, och villor i Diplomatstaden. Cyrillus Johansson hade goda kontakter inom näringslivet och fick uppdrag att rita både industrifastigheter, kontor och offentliga institutioner. Tobaksmonopolet i Göteborg fick en byggnad fylld med orientaliska detaljer liksom Värmlands museum i Karlstad. I Stockholm uppfördes Vin- och Spritcentralens lagerbyggnad efter hans ritningar liksom ett flertal butiksfastigheter i innerstaden. Centrumhuset i korsningen Sveavägen/Kungsgatan tillhör de mer spektakulära byggnaderna med sin monumentala svängda fasad. Mellan Kiruna och Kebnekaise uppfördes Nikkaluokta kapell efter Cyrillus Johanssons ritningar.

Cyrillus Johansson var klassiskt skolad och hade som många andra i hans generation fostrats av Ivar Tengbom och påverkats av Ragnar Östbergs och Carl Westmans arkitektur. Med tiden öppnade han eget arkitektkontor i Stockholm och utnämndes också flera gånger till stadsarkitekt, först i Södertälje sedan i Ludvika. Han blev något av chefsarkitekt åt Fagersta Brukskoncern vid samma tid som han var tjänstgjorde i Ludvika, 1931-1941. Cyrillus Johansson hade ett stort intresse för stadsplanefrågor vilket tillsammans med ett starkt socialt patos gjorde honom till en arkitekt som lyckades skapa många väl genomtänkta miljöer och bostäder.

Cyrillus Johanssons byggnader är många gånger inspirerad av nationalromantikens formspråk med inspiration både av tysk och dansk sekelskiftsarkitektur. Hans byggnader skapades samtliga på ett mycket gediget och traditionellt sätt samtidigt som de är ytterst moderna. På många sätt är hans arkitektur motsägelsefull och fylld av spänning. Han hade en stor förkärlek för rött tegel, sten och andra klassiska material även om han med tiden även anammade delar av det funktionalistiska formspråket. Många av hans byggnader är uppförda med en stomme av armerad betong och pelarsystem av stål. Karaktäristiskt för Cyrillus Johanssons arkitektur är inläggningar av dekorativa reliefer, vägg- och takmålningar, ibland även detaljer av rostfritt stål och glas. Byggnaderna har oftast stora fönster, indelade i mindre rutor och det finns nästan alltid detaljer i arkitekturen som har orientaliska förtecken. Han satte byggnadens funktion i centrum samtidigt som arkitekturen präglas av lekfullhet och drag av 20-talsklassism långt in i efterkrigstiden. Vi vet att Cyrillus Johansson deltog i Stockholmsutställningen 1930 - han blev dock aldrig funktionalist i dess egentliga mening utan förblev romantiker.

En annan känd arkitekt som satt sina spår i Fagersta är Ralph Erskine (1914-2005 ). Han är inte bara uppmärksammad i Sverige utan har ett välgrundat internationellt rykte. Han har som få arkitekter påverkat och utvecklat det moderna kulturarvets arkitektur. I Fagersta har han ritat en privatvilla på Brinellvägen.

På många sätt är Cyrillus Johansson och Ralph Erskin varandras motsatser samtidigt som de har mycket gemensamt. Anledningen till att den engelskfödde Ralph Erskin kom till Sverige våren 1939 anses vara effekten den svenska funktionalismen genombrott. I Ralph Erskins arkitektur finns många gånger det brutala sida vid sida med det poetiska. Han har skapat byggnader med stor känsla för form, färg och material och på det viset kan man finna likheter med Cyrillus Johansson även om de båda arkitekternas verk kan tyckas vara från olika planeter och tidspoker. I likhet med Cyrillus Johansson har Ralph Erskin fått många offentliga kontrakt, beställningar från näringslivet och uppdrag i flera svenska kommuner. Han ritade bland annat delar av Stockholms Universitet, spektakulära bostadshus i Kiruna och skapade hela områden i Sandviken och bostäder åt Sandvik. Ralph Erskin skapade i Gyttorps centrum (Nora kommun) en unik tolkning av det svenska folkhemmet. Området är idag byggnadsminnesförklarat.

Cyrillus Johansson i Fagersta
På uppdrag av Fagersta Bruk upprättade Cyrillus Johansson den byggnadsplan som formade Fagersta efter stadsbildningen 1944. Han planerade den nya staden för 11 000 innevånare och ritade en serie betydelsefulla hus som till exempel den gamla brandstationen, brukskyrkan med sin klockstapel i Vilhelminaparken, luftbevakningstornet liksom en villa på Andra Sidan och bostadshus i Egna Hemsområdet. De fyra radhusen på Sädesvägen fick stor uppmärksamhet eftersom en hemutställning arrangerades i husen sommaren 1944.

Cyrillus Johanssons mest monumentala byggnad i Fagersta är strategiskt placerad vid järnvägen mellan bruket och samhället. Det före detta Fagersta Bruk AB:s huvudkontor stod färdigt 1939. Med sina likformiga fasader och sitt konsekvent utförda korridorsystem och stora fönster är kontoret ett bra exempel på för tiden, modern arkitektur. Den representerar en betydelsefull epok i brukets historia liksom i Fagerstas stadsutveckling. Byggnaden har bibehållit sin ursprungliga karaktär trots senare påbyggnad. 1961 byggdes fastigheten till med en fjärde våning och omfattar idag ungefär 5 000 kvm kontorsyta inklusive stora förråd och arkivutrymmen. Trapphusets monumentala al secco-målningar skapades av konstnären Nils Öst och de många inredningsdetaljerna i blankpolerat rostfritt stål har ett stort kulturhistoriskt värde. När kontoret invigdes ansågs det vara det allra modernaste i Sverige med kontorslandskap, hissar och egen telefonväxel. Uniformerade våningspojkar och springflickor skötte kommunikationen mellan avdelningarna. Kontoret fick med tiden även rörpost och datorer. Brukskoncernens ledning hade en påkostad avdelning på första våningen, varifrån man kunde se stora delar av bruket. I direktionsvåningens ljudisolerade rum låg cigarröken tät och många beslut har fattats som påverkat inte bara Fagersta utan stora delar av Sveriges näringsliv.

Cyrillus Johansson har även ritat det som idag är Fagersta Stainless AB:s huvudkontor. Det ritades ursprungligen som laboratorium. Utmärkande för den byggnaden, liksom för så många andra, är det pagodinspirerade taket.

I Fagersta finns ett lufbevakningstorn i skogen mellan bostadsområdet Egna hem och Per Ols, strax ovanför Folkets Hus. Tornet stod färdigt 1944 och kom egentligen aldrig att användas med tanke på att kriget tog slut och hotet mot Fagersta och industrin därmed försvann.

Under andra världskriget uppfördes en mängd luftbevakningstorn i Sverige. De användes dels för att spana efter luftanfall dels för att få en överblick av närområdet. Tornen uppfördes vanligtvis på en hög plats och fick många gånger en enkel arkitektur.

Luftbevakningstornet i Fagersta skiljer sig från de flesta andra torn eftersom det är ritat av en välkänd arkitekt med en påkostad utformning. Tornet har alla kännetecken för arkitekten Cyrillus Johanssons formspråk med lekfulla orientaliska förtecken och uppfört med tegelfasad. Observera tornets detaljer med det väl utvalda gula teglet, de facettformade fönstergluggarna, den gracila balkongen och takets svängda linjer. Tornet har drag av medeltida borgtorn - det är bara princessan och draken som saknas!

Eftersom tornet ligger bredvid Fagersta gamla vattenreservoar kom det i folkmun att kallas för "vattentornet". Det är egentligen en helt felaktig beteckning eftersom det inte har någonting med vatten att göra.